Kaffestund i lusthuset

En regnskur i värmen tvingar oss att ta med kaffebrickan in under tak. Då bjuder Kaffestugan, dvs det återuppbyggda lusthuset från idéträdgården "Leontines bortglömda trädgård" på Sofiero på perfekt miljö.

Det till den utställningen nybyggda men till förfall patinerade lusthuset väckte många känslor. En trädgård, ett lusthus och ett staket som försummats lockar fram människors avsky, ömhet, vårdnadsinstinkt och mycket annat. Få är oberörda.

Först snickrade jag i nytt trä ett sexkantigt lusthus i sektioner för transportens och byggnationens skull. Bara fönsterna var gamla. Sedan kom det allra, allra roligaste, dvs att patinera ner det yttre skalet till förfall. Men även insidans väggar fick hjälp med snabbt åldrande och synbar försummelse.

Efter utställningen låg delarna hoppackade drygt ett år innan det fanns plats och energi att sätta upp det igen i trädgården i Vitaby. Denna gång blev det stadigt förankrat i marken.

Därefter isolerade jag väggar och golv. Ny innerpanel gjorde att det bedagade huset reste sig ur sitt påtvingade förfall. Ny färg på ytterväggarna gjorde underverk och sopade bort tidens fusktand i ett nafs.

Indragen el gör att även kylslagna dagar sitter man med sitt afternoon tea i allsköns ro. På kvällen med levande ljus och ett par vänner smakar kräftor extra gott. Utanför fönsterna blommar gammeldags rosor och remontantrosor, clematis klättrar på stöd längs väggarna... "Här är gudagott att vara" klingar extra sanningsenligt.

 När kassan tillåter det kommer lusthuset att förses med plåttak för nu har det målade taket i asfaltboard snart gjort sitt. Och visst passar detta lusthus bra in hos en författare som skrivit en bok om lust: Om lusten att trädgårdera. Boken finns hos näthandlare och hos välsorterade bokhandlare, i specialbutiker som Flora Linnea och i Vitaby Lanthandel så klart.