Dahliorna visar upp sig: Vita, rosa, mörkt vinröda, röda. Olika sorter som alla vecklar ut sina kronblad i frikostigt antal. Och ju fler man klipper av och tar in, desto fler nya kommer. En slurk gödning får jag nog ge dem som uppmuntran så de inte tappar stinget. De ska ju dessutom klara sig i källaren under vintern och då kan det behövas lite mat i magen, dvs rotknölarna.
Och nu har sent sådda vaxbönor och haricots verts kommit ikapp tidsförlusten. De tar skadan igen genom att mogna i massor. Vi äter dem på längden och tvären. Nyskördade, nykokta vaxbönor med bara en driva parmesan... Mmmmm
Så här i augusti går det inte att förtiga de väldoftande floxen. Jag har läst att man bör dela dem efter ett par år för att de inte ska få svampsjukdomar. Så nu svämmar rabatterna över. Fast de rent vita är för få, medan de laxrosa är för många. Det blir till att ta fram spaden till hösten. Det känns lite brutalt att hugga plantorna mitt itu. Men det klarar de galant.
De rosarosarosa liljorna var köpta som vita på trädgårdsmässan. Inte bara jag utan många andra har fått fel. Men såhär i kruka som kan flyttas går de an trots den myckna och felaktiga färgen. Och så snart prakten är över sätts krukorna i skymundan bakom hassellunden.
Sedan tar jag fram dem på vårkanten, befriar dem från den fuktsäkra täckningen och kollar om de överlevt. Fast det är säkrare att ta upp lökarna och förvara dem i källaren. Då vill det till att märka påsarna med rätt färgangivelse, liksom dahliorna.
Nu står hoppet till lite sol och värme. Det kan bli ljuvliga sensommardagar på Österlen då.
Kul att tidskriften Trädgårdsliv lyfte fram min bok "
Om lusten att trädgårdera".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar