Vad kan vara en bättre symbol för mig som författare till en bok som heter
"Tick tack tiden består" än en tidlösa, Colchicum autumnale, även kallad Nakna jungfrun. En märklig växt som nu under hösten sticker upp sina krokusliknande blommor ur den kalla jorden. Så spröd, så ömtålig ser den ut. Man nästan huttrar vid synen av denna nakna jungfru. Men en sann överlevare om man får tro texten i Marie och Björn Hanssons bok "Allt om trädgård", NoK.
Luktärten
Cupani, denna urgamla sort, började blomma sent (kanske beroende på sen sådd) men överdådigt. Doften är helt otrolig. Den står bara ett kort tag inomhus som snittblomma nu på hösten, men fyller hela rummet i början. Tack snälla Franciscus som skänkt sitt namn.
Clematisen Vitalba blommar på sensommaren och under början av hösten. Denna starkväxande lian tar ibland för sig mer än önskvärt så man får ta fram sekatören för att ge den en rejäl omgång. På "Hoddan" slåss den om utrymmet med Rosa Helenae. Det ger sammantaget lång blomning men leder också till ett flitigt sopande.
Oktobertexten i min nya bok
"Tick tack tiden består" (länk Bokus) slutar med
"...Så när oktobers stormbyar sliter de vissnande bladen av trädgrenarna, borde du stanna upp och tacka denna städgumma till månad..." Gav mig igår något att tänka på då regnet vräkte ner och stormbyarna skakade fönsterrutorna.
