Trädgårdsvisning på Österlen

Måndagen den 2 juli deltar vi inom ramen för Rosfesten på Österlen genom att öppna vår trädgård för allmänheten. Annars är det bara föreningar som vi tar emot. Men vi har bara tre visningstillfällen denna måndag: kl 13, 14 och 15 och då ska besökarna ha bokat på telefon 0727-45 44 40 för vi vill inte har för stora grupper. 20 kr/pp kostar det dessutom men då blir det visning med förklaringar till varför vi gjort si och så. Möjlighet till köp av mina böcker till visningspris finns också. Vi hoppas att Charles de Mills (ovan) hämtat sig efter vinterchocken som gått hårt åt vissa rosor. Flera andra är definitivt på G som Venusta pendula som svingar sig oväntat högt.

Nevada är en av favoriterna och den blommar nu för fullt. Torkan och den plötsliga värmen driver på. Läste att i Sthlm hade det hittills i juni fallit 110 mm. På Österlen och i Vitaby 10 mm! Mer kommer väl midsommarafton...

Den som missar visningen av våra rosor kommer att kunna läsa om dem i Hemmets Veckotidning till vintern och troligen även i en TV-kanal.

Sedan i juli ska jag grotta ner mig i det kommande julfirandet för den 15 november är det premiär för den nya kabarén "Jul igen. Och igen!" på Helsingborgs stadsteater.

Doftrik azalea och magnifik iris

De två honungsazaleorna doftar fantastiskt. Dem köpte jag på impuls vid ett besök på Sofiero där gamle kungens magnifika exemplar fullständigt hänför besökarna. Skynda dit om du inte vandrat bland alla dessa hundratals enorma rododendron. Nu står de på var sin sida om en av gångarna som leder till dammen.

Den lysande gula färgen är dessutom läcker, inte minst i lite snett och varmt ljus sen eftermiddag. Att de blå aklejorna gör det hela blågult får man stå ut med.

Iris måste man bara ha. Och det i många exemplar helst. Denna amerikanska hybrid är egentligen lite väl förkonstlad (dock inte i nivå med passionsblommor, läs om min inställning till dem i min bok i kapitlet "Fula blommor och vackra ogräs"). De gamla sorternas tulpaner står i skugga och håller ställningarna även nu en bit in i juni.

Man kan inte annat än beundra naturens symmetri. Här frodas tretalen.

Vore man humla eller annan pollinerande insekt skulle man störtdyka, men blommorna producerar kanske skralt med nektar. Måste komma ihåg att dela rotknölen för att få fler, många fler.

I gullregnen får i alla fall insekterna full utdelning, även om årets blomning är ganska skral.

Dubbelt om aklejor

Innanför porten möter pumpträdgården med all buxbom som vi håller tummarna för. Måtte svampangreppen hålla sig borta! Och såklart blommar blå aklejor där också.

De blir väldigt snygga med stolta alliumbollar. Gullregnen som normalt brukar låta sina klasar regna ner över sittplatsen tar det lite lugnt i år. Kanske blev beskärningen i bästa laget.

Blå fönster, blå aklejor och den perennna "blåklinten" lever i kortvarig harmoni. Den vita ölandstoken vill gärna blanda sig i kompositionen och det är väl OK för den ska ju fortsätta hela sommaren medan det blå tackar för sig inom kort.

Vid en nära granskning är de vanliga enkla aklejornas uppbyggnad väldigt fascinerande. Och sen alla plantor med aklejor som dyker upp i bland annat den vita rabatten och den gul-oranga dem får man ta ett bastant grepp om. Sentimentalitet hör inte hemma i trädgården vilket jag hävdar i min bok "Om lusten att trädgårdera". Dessa blå- och rosaklädda ballerinor står inne i vas åtminstone några dagar.