måndag 29 augusti 2011

Bilder till artikeln i Svenska Dagbladet

I Svenska Dagbladets bilaga Magasinet (länk) fanns flera bilder i reportaget om trädgården i Vitaby. Av olika skäl finns bara en bild med i nätversionen. Däremot publiceras hela Agneta Ullenius inspirerande text.
Pumpträdgårdern ligger närmast huset och är ett stensatt trädgårdsrum med buxbomsklot och många krukor som byts ut mot aktuell blomning.
Austinrosen Constance Spry växer ymnigt på en blåmålad portal. Just den rosen och denna bild är använd på omslaget till min underhållande roman ÖDELAGD (länk).
En trevlig ros är Madame Boll. Den hette tidigare Comte de Chambord vilket jag tycker är ett trevligare namn och det skapar lite större namnmässig jämställdhet i rabatterna genom att en man förovanlighetens skull får träda fram. En portlandros, doftande, remonterande.

Nya klättertorn för olika clematis har vi snickrat efter egna ritningar. Gjorda i 45x45 mm stolpar och 25x25 mm läkt. Målade i en grön färg som även finns på trädgårdsmöblerna vid Vita Platsen.

Vatten ska man ha i en trädgård. Vi har tre olika dammar. Detta är den största, Notre Damm (man måste tillåta sig att ha lite roligt, bl a genom att namnge olika delar efter eget huvud. I min senaste bok "Om lusten att trädgårdera" (länk) finns kapitlet "Vikten av vatten" med både funderingar kring just vikten av vatten i en trädgård och praktiska tips.

Clematis av alla de slag tillför härlig blomning och växtkraft i en trädgård. Man förstorar sina kvadratmeter genom att odla på höjden.

Ska man satsa på en enda klätter/klängros ska det vara New Dawn. Blommar ihärdigt, har en fin blekrosa färg och viss doft. Kan bli kraftig med rätt jord och växtplats. Vi har flera exemplar. Denna växer i ett gammalt äppelträd. Knotiga grenar står i fin kontrast till de delikata blommorna.
Skugga och sol. Träd är en nödvändighet i en trädgård (som namnet säger). Piltunneln bjuder på växlingar. Den är finast i sol då effekten blir störst av kontrasterna mellan ljus och mörker. Vanlig pil, energiskogsvarianten växer kraftigt och fordrar återkommande klippning. Av bortklippta skott man man förnya och föryngra samt fläta en koja, göra en pilevall eller snabbt få en grön inramning till en sittplats.

Rosen Felicité Parmentier doftar härligt och har en delikat, ljus färg. Dessa kraftfulla exemplar kommer från Raskarums Plantskola (länk). Läs mer om min bok OM LUSTEN ATT TRÄDGÅRDERA på länken. Boken finns hos välsorterade bokhandlare som Killbergs i Helsingborg, Bokvalet vid Fridhemstorget i Malmö, Drottninggatans Bok & Bild i Stockholm samt hos alla näthandlare som Adlibris, Bokus, Bokia. Tipsa gärna om fler ställen där den finns.


måndag 22 augusti 2011

Rosprat i Svenska dagbladet

Lördagens Magasin- och bostadsbilaga i Svenska Dagbladet, det vill säga den 20 augusti, bjöd på ett färgsprakande uppslag från trädgården i Vitaby. På nätet, på SvDs hemsida, (länk) finns bara Kalles bild på mig samt Agenta Ullenius text. Den tryckta versionen innehåller dessutom 10-11 av mina bilder från trädgården.
Artikeln har fokus på rosor. Tyvärr finns inga referenser till nya boken "Om lusten att trädgårdera"(länk) som innehåller två kapitel med direkt roskoppling: Modet att kasta en ros samt Kan man ha för många rosor. Där kunde SvD kammat hem en extra poäng.
Men av reaktionerna att döma var det många som ändå drog den parallellen. Eller?

tisdag 16 augusti 2011

Sköna sensommarn

Dahliorna visar upp sig: Vita, rosa, mörkt vinröda, röda. Olika sorter som alla vecklar ut sina kronblad i frikostigt antal. Och ju fler man klipper av och tar in, desto fler nya kommer. En slurk gödning får jag nog ge dem som uppmuntran så de inte tappar stinget. De ska ju dessutom klara sig i källaren under vintern och då kan det behövas lite mat i magen, dvs rotknölarna.
Och nu har sent sådda vaxbönor och haricots verts kommit ikapp tidsförlusten. De tar skadan igen genom att mogna i massor. Vi äter dem på längden och tvären. Nyskördade, nykokta vaxbönor med bara en driva parmesan... Mmmmm
Så här i augusti går det inte att förtiga de väldoftande floxen. Jag har läst att man bör dela dem efter ett par år för att de inte ska få svampsjukdomar. Så nu svämmar rabatterna över. Fast de rent vita är för få, medan de laxrosa är för många. Det blir till att ta fram spaden till hösten. Det känns lite brutalt att hugga plantorna mitt itu. Men det klarar de galant. 


De rosarosarosa liljorna var köpta som vita på trädgårdsmässan. Inte bara jag utan många andra har fått fel. Men såhär i kruka som kan flyttas går de an trots den myckna och felaktiga färgen. Och så snart prakten är över sätts krukorna i skymundan bakom hassellunden.
Sedan tar jag fram dem på vårkanten, befriar dem från den fuktsäkra täckningen och kollar om de överlevt. Fast det är säkrare att ta upp lökarna och förvara dem i källaren. Då vill det till att märka påsarna med rätt färgangivelse, liksom dahliorna.
Nu står hoppet till lite sol och värme. Det kan bli ljuvliga sensommardagar på Österlen då.
Kul att tidskriften Trädgårdsliv lyfte fram min bok "Om lusten att trädgårdera".

fredag 5 augusti 2011

Massverkan ger effekt

Mer från Enköping. Höga häckar som ramar in och ger stadga, stora och mjukt svängda rabatter med begränsat antal olika växter men där varje sort är planterade i frikostigt antal. För massverkan är A o O om man vill skapa effekter.


Breda blad och färgstarkt ställs mot olika sorters gräs i neutrala toner ger kontrast till stora bestånd av flox, dagliljor, nävor, blodormrot, blodtopp, hosta, röllekor. Gångar som slingrar sig och vyer som dyker upp och försvinner.


Så fantastiskt att få all denna inspiration alldeles gratis (bortsett från resan t o r Enköping). Tänk om fler kommuner satsade på motsvarande sätt. Trädgårdsturismen skulle då få ytterligare luft under bladen. Mycket finns redan, men mer kan skapas, mycket mer.
Och så bra för självförtroendet hos de boende:
- Jag bor i Enköping.
- Oh, staden med alla parkerna!
Jämför kapitlet "Inspirerande besök" i min nya bok "Om lusten att trädgårdera".

tisdag 2 augusti 2011

Inspirerande Enköping

De parkansvariga i Enköping - enligt egen utsago Sveriges närmaste stad - har förstått att sätta stadens namn på trädgårdskartan. Jag hade hört mycket, sett en del bilder och kollat deras hemsida. Men inte trott att det var SÅ intressant och inspirerande.Betecknande att kommunens är med i Swedish Society of Public Parks and Gardens, en organisation för anläggningar som lockar turister och andra besökare. Att befolkningen i Enköping får extra råg i ryggen är också lätt att förstå.

Kvalitet ger utdelning. Att anlita den holländske designern Piet Oudolf har varit ett klokt beslut. Att satsa på kunniga designers och kompetenta anläggare lönar sig. Att offentliga, öppna parker kan mäta sig med många visningsanläggningar med entré tillhör annars inte vardagen.
Genomgående är bestånden stora av gräs och olika perenner. Inget duttande med enstaka plantor här och där. Även rondellerna i Enköping är värda att titta närmare på.


Och genomgående följs den huvudregel som gäller för alla spännande, intressanta och inspirerande trädgårdar: Rum och överraskningar bakom nästa hörn. Inga totala överblickar i själva parkerna, däremot promenader med öppna ytor mellan de olika trädgårdarna.


Hemma i Vitaby tog vi sedan på oss de kritiska glasögonen. Hmm Nu får det bli mer av färre. Eller mer av det som finns. Vi har redan börjat men vissa krafttag i trädgårderandet behövs. Att inte vara sentimental. Så när augusti går mot sitt slut, kommer grävglada spadar fram.

Mer om Enköping följer. Så bra att jag slagit ett slag för kommunen gröna och blommande satsningar i min nya bok "Om lusten att trädgårdera", som bl a magasinet Trädgårdsliv lyft fram på ett smickrande sätt.