Återbruk av urnor

Under rosdagarna på Fredriksdal i början av juli i år gjorde jag en stor installation genom ett "Roskrocket". Framför den vackra herrgården stod två stora urnor.

De var gjorda i en form av spånskivor som svarmålats och sedan patinerats med rostliknande färg för att fullborda illusionen av åldrande järn. I två murarhinkar som också patinerats planterade jag två rosor och grå växter. Rosorna var Felicité Parmentier ( en i varje hink) samt Duchesse de Montebello respektive Belle Amour.

När rosdagarna passerat plockades installationen ner. Urnorna i fuskjärn (en del besökare trodde de var äkta) fälldes ihop. Men denna vecka står de (till och med i morgon fredagen den 22 juli) utanför Mölle Stationshus, Galleri Annexet där Jan Haellquist och Carl E Blomberg ställer ut smide (passande med järnurnor) respektive måleri.

"Utan insyn 2", bild av Carl E Blomberg.

"Tre båtar", smide av Jan Haellquist, ytbehandlade för placering utomhus.

Tiden guldtand

Så här började det 1987. Fast staket/plank mot svepande ostliga vindar hade kommit på plats när denna höstbild togs. Mot väggen växte den känsliga rosen Dorothy Perkins. Mjöldagg är hennes specialitet att dra till sig. Om det har jag skrivit en hel del i nya boken "Om lusten att trädgårdera". Här är förklarande bilder.

Numera ser man inte mycket av huset genom de rumsavdelande buskage som finns. Och mot det finns ett underbart glashus och fönsterna på själva huset är bytta från femtaliga perspektiv till genuint spröjsade som är blåmålade.

Tiden och växtkraften har också gett oss en härlig sittplats strax till höger framför huset. Gullregnen gör skäl för namnet under några förtrollande veckor. Sen skuggigt skön.

Stensättningar, krukor, damm, buxbomsklot. Ja, allt är förändrat.

Om det ena exemplaret av Dorothy Perkins växer nu allra längst ner i trädgården. Och det andra exemplaret klättrar i ett äppelträd.
"Om lusten att trädgårdera" är en textbok med krönikor och korta essäer. Den finns hos alla nätbokhandlare och hos välsorterade bokhandlare som kan ta hem den. Boken finns också på en del bibliotek. Här finns bilder.

Kaffestund i lusthuset

En regnskur i värmen tvingar oss att ta med kaffebrickan in under tak. Då bjuder Kaffestugan, dvs det återuppbyggda lusthuset från idéträdgården "Leontines bortglömda trädgård" på Sofiero på perfekt miljö.

Det till den utställningen nybyggda men till förfall patinerade lusthuset väckte många känslor. En trädgård, ett lusthus och ett staket som försummats lockar fram människors avsky, ömhet, vårdnadsinstinkt och mycket annat. Få är oberörda.

Först snickrade jag i nytt trä ett sexkantigt lusthus i sektioner för transportens och byggnationens skull. Bara fönsterna var gamla. Sedan kom det allra, allra roligaste, dvs att patinera ner det yttre skalet till förfall. Men även insidans väggar fick hjälp med snabbt åldrande och synbar försummelse.

Efter utställningen låg delarna hoppackade drygt ett år innan det fanns plats och energi att sätta upp det igen i trädgården i Vitaby. Denna gång blev det stadigt förankrat i marken.

Därefter isolerade jag väggar och golv. Ny innerpanel gjorde att det bedagade huset reste sig ur sitt påtvingade förfall. Ny färg på ytterväggarna gjorde underverk och sopade bort tidens fusktand i ett nafs.

Indragen el gör att även kylslagna dagar sitter man med sitt afternoon tea i allsköns ro. På kvällen med levande ljus och ett par vänner smakar kräftor extra gott. Utanför fönsterna blommar gammeldags rosor och remontantrosor, clematis klättrar på stöd längs väggarna... "Här är gudagott att vara" klingar extra sanningsenligt.

 När kassan tillåter det kommer lusthuset att förses med plåttak för nu har det målade taket i asfaltboard snart gjort sitt. Och visst passar detta lusthus bra in hos en författare som skrivit en bok om lust: Om lusten att trädgårdera. Boken finns hos näthandlare och hos välsorterade bokhandlare, i specialbutiker som Flora Linnea och i Vitaby Lanthandel så klart.

Stimulerande besök i Vitaby

Hallands Trädgårdsförening kom under lördagen i välfylld buss, sedan hade vi tre öppna men bokade visningar inom ramen för Rosdagarna på Österlen, följd av en lokal visning. Och på lördag kommer Sofiero Vänner. Roligt med intresset och så får vi anledning att verkligen ansa rosor, rycka kirs och hugga kanter.

Riddarsporrarna rätar på stjälkarna (med hjälp av nödvändig uppbindning för regnet tynger), rosorna sänder ut dofter efter anlag och förmåga. Alba Maxima (dassa-rosen), Erinnerung an Brod, Mme Hardy (nedan) med sitt gröna öga, Mme Boll som inte får heta Comte de Chambord längre, Rose de Recht, Charles de Mills (ovan), Felicité Parmentier med flera njuter av av uppmärksamheten.

Trots mängden av gångar och rum har inga besökare gått vilse fullständigt och försvunnit. Någon undrade vilka vi anlitade för klippningen av alla häckar. Svaret är givet för det är så roligt att se skillnaden efter en stund med häcksaxen. Tack B&D samt elbolaget.

Att besökarna även vill köpa signerade ex av ÖDELAGD och nya OM LUSTEN ATT TRÄDGÅRDERA är ju extra roligt. Och nu finns det inte många ex kvar av TRÄDGÅRDSFABLER.

Rosdagar på Fredriksdal

Nästan två veckors jobb med att konstruera, såga, måla, köpa in, klä om, lägga till och slutligen dekorera ledde till att sent på fredagskvällen den 1 juli var allt klart inför Rosdagarna på Fredriksdal lördagen och söndagen den 2-3 juli och min installation.

"Roskrocket", en installation i storformat där rosor hade en självklar plats och position. Bågarna fanns bland alla de tusen prylar som ligger i lador och på vindar på Fredriksdal. Som den smäckra "kyrkan", dvs mittbågarna använde jag den gracila smidespaviljong som Maria Nyman-Nilsson ritat.

Kloten kan sägas vara kubistiska, dvs de förmedlar närmast bilden av ett klot med ett färgband runt, precis som på de ursprungliga krocketkloten. Eftersom många små barn fann att dessa klot fungerade utmärkt som stolar blev de dekorerade med rosor i på alla tänkbara sittytor. Till och med curlingföräldrar vill hindra sina telningar från att få rostaggar i baken. Kloten skruvades fast i stolpar som slogs ner i marken. Snickarmästaren Stefan Almström i snickeriet var till stor hjälp med råd och dåd.

Bågarna i smidesjärn dekorerades med totalt 400 snittrosor i de fyra färger jag arbetade med: rött, rosa, vitt och gult. På varje båge monterades ca 35 rosor som jag med storartad hjälp av Ann-Charlotte Fredland tryckte in i vattenfyllda pipetter. De tejpades sedan fast med silvertejp och lindades sedan med sidenband i svalt grönt.

Kyrkan fick svajande vimplar av strimlade IKEA-gardiner i rosa, dovt lila och lysande blått (som var det enda färgmässiga avsteget från rött/rosa/gult/vitt. Tappra Inger från Fredriksdals parksida balanserade högst upp på stegen för att sätta fast mittplattan med de svajande banden. Regn gjorde dem sedan mindre fladdrande.

Pinnarna är ca 2 meter höga och gjorda i samma teknik med tvärställda plywoodskivor och färgförstärkande plan i de fyra rosfärgerna. Bågarnas färger på rosorna saknade medvetet regelbundenhet för att tillföra variation.

På herrgårdens terrass placerade jag fyra stolar av "konferensmodell" från Sopstationen i Malmö. Dem klädde jag om i livfulla rostyger och med karmarna målade i de genomgående fyra rosfärgerna. IKEAs lilla bord Lack fick klädsel i pålimmat rostyg. Plats för herrgårdsfolk beredda att dästa av en åttarätterslunch makligt förflytta sig efter kaffet på terrassen ut på gräsmattan och till ett stillsamt krocketspel.

Framför herrgården ställde jag ut två svartmålade "järnurnor" i samma konstruktion som kloten och pinnarna, dvs vinkelställda skivor. I patinerade murarhinkar planterade jag rosorna Felicité Parmentier samt Ducesse de Malmaison och Belle Amour, alla från Raskarums Rosor på Österlen samt grå hängande växter, typ heliocrysum.  
Tänk att man kan få ha så roligt. Tack projektledaren Charlotte Carlin och alla på Fredriksdal som bidragit med uppmuntran, råd och dåd.

Söndagen den 3 juli guidar jag kl 13 och 15 i rosariet på temat "Mina favoriter". Då kommer jag såklart också att göra en liten koppling till de kapitel som handlar om rosor i min nya bok "Om lusten att trädgårdera".